Tillbaka till livet

Tre veckor i hemlandet bakom mig. Nu har jag landat. Både fysiskt och psykist. Eller tja. Det gick lätt att ställa om till allt det som är så vant: att stiga upp om morgnarna, gå till jobbet, åka hem från jobbet, tappa bort tiden på internet, snacka samma jargong som tidigare, umgås med vänner och familj och så vidare. Jag tänkte det skulle vara svårare att komma in i rutinerna, men bra så här. En sak har dock definitivt ändrat. Nuförtiden blir jag dödstrött där kring nio-tiden, senast tio. Jag som brukade vara en nattuggla av rang. Kanske lite av jetlaggen ännu hänger med.

Det som varit svårare är att orka ta itu med alla saker som kom emot med pappersvändande, betalande av räkningar, besiktande av bilen och sånt. Sånt smått krafs, värdsliga saker, men ändå många små, små krav på min uppmärksamhet och energi som gör mig trött. Och så förstås omställningar både på jobbet och i det privata. Mitt nya jobb – vikarierande amamuens på ett av stadens konstmuseer – verkar i alla fall superroligt, om än lite krävande att på endast tre futtiga veckor sätta sig in i en utställning och hjälpa till att bygga den. På det privata planet så kan jag berätta att det romantiska förhållandet jag hade har utvecklats till ett mer vänskapligt sådant. Så kan det gå och det är okej det också.

Hur känns det att vara tillbaka? Som om inte mycket skulle ha hänt. Som om världen alltid är den samma. Oavsett i vilken del man befinner sig. Trista attityder och hjärtliga människor finns i alla hörn av världen. Här i den här delen är jag bara mindre anonym. Platserna jag rör mig på är färre och jag kan inte alltid bara dra vidare och tänka att det där får de klura ut själva när stämningen blir gnällig. Inte för att det var speciellt många gnälliga, gnissliga och trista situationer under resan. Jag var ju förunnad lyxen att ganska långt kunna välja mitt sällskap. Givetvis försökte jag hänga med så trevliga typer som möjligt. Och givetvis är jag nu så många upplevelser, perspektiv och bekantskaper rikare. Så staus quo är det inte. Men det i Asien välanvända uttrycket “Same, same but different” stämmer kanske väl in.

Tillbaka till hemkomsten. Jag har kommit tillbaka med ny energi och inspiration för att bygga upp ett liv jag vill leva. Att orka göra val som jag vill göra. Att välja den jag vill vara. Jag vill inte vara kryptisk nu, så jag ska förklara vad jag menar. Motivet bakom resan var förutom att ta en paus och få vara ensam även att få ett tillfälle att fundera på – eller kanske snarare känna efter – var och hur jag vill leva. En viktigt del i bilden av mitt liv är en liten (eller stor) röd stuga på landet, med långa gårdsbyggnader och stor trädgård. Jag vill bo i lugnhet, men inte avsides (inte i Avliden, höhö). Jag vill titta ut genom fönstret i mitt varma, mysiga egna kök och se min gård, se trädgården, se skogen. Jag funderade på situationer när jag mår bra och känner frid. Det är när jag får jobba i egen takt, bygga eller skapa, samla örter, gå utomhus och få inspiration eller bara låta tankarna mala eller när jag får dela med mig av nåt jag tycker om. Prata om sånt jag tycker om och finner intressant. Att ha nåt liknande som volontärer, såsom jag var på ekogårdarna, är inte heller främmande. Att skapa en gemenskap och en helhet dit liksinnat folk är välkomna. Den andra viktiga delen av bilden av mitt liv är ett öppet hjärta. Jag vill verkligen leva utan att döma andra och älska mer (även sånt jag inte helt förstår) och gärna hjälpa människor eller vår planet om jag bara kan. Jag vill ta en ekologisk och hållbar – gärna även delvis självförsörjande – livsstil på allvar. Jag vill yoga. Ofta. Inte bara tänka att jag borde. Jag vill äta bra och gott. Jag vill lita på magkänslan.

Och för att komma fram till det här var jag tvungen att åka till Asien? Nej. Förmodligen inte. Och på nåt vis känns det här ju som gammal skåpmat. Sånt som jag redan gick och tänkte på, i alla fall delar av det eller på ett mindre konkret plan. Men jag ville fundera i lugn och ro. Utan andra röster som påverkar. Samtidigt ville jag också träffa människor som tänker i samma banor. För det är ju ofta såna människor som begett sig iväg till andra sidan jorden. Folk som letar efter “någonting”. Detta någonting är ju olika för var och en, men rätt så ofta handlar det ändå om samma sorts saker. Om att hitta sin plats, hitta sitt eget sätt att uttrycka sig i livet, sitt eget sätt att leva. Och så många olika sätt det finns! Ljuva mångfald.

Så tillbaka i livet, alltså det normala livet, och med tanke på vad jag rabbla upp ovan  tror jag att mitt första stora steg tillbaka i hemlandet är att hitta ett hem. Att på allvar söka upp ett eget hem. Och sen så tar jag det vidare därifrån. Men det kan ni läsa mera om på min ordinarie blogg bohemianmaggie.blogspot.com där jag hädanefter kommer att fortsätta blogga om ekolivet, örter och naturens skafferi, jämställdhet, yoga och allt vad ett bohemiskt liv i Finlands Österbotten innebär.

Tack för att ni läst, kommenterat och följt med! Det betyder mycket för mig att veta att ni fanns där och delade mina upplevelser, frustrationer och glädjeämnen. Hela vägen genom Kina, Tibet, Nepal, Kina igen, Vietnam (norra, centrala), Laos, Thailand, Kambodja, Vietnam (södra), Thailand igen, Burma och Thailand igen.

Asien2015Typ så här reste jag. Det röda landvägen och det blåa med flyg.

Kartan nedan kan man klicka på och är interaktiv och där kan man zooma in närmare.
//widgets.scribblemaps.com/sm/?d=true&z=true&l=true&mc=true&lat=27.076829551347398&lng=94.19083899375005&vz=4&type=hybrid&width=550&height=400&id=asien2015

Advertisements

2 thoughts on “Tillbaka till livet

  1. Jaa-a nog har vi många följt med din resa med stort intresse, väntat på uppdateringar och fina bilder, och nu lider vi av väldiga abstinensproblem . Fast jag måste erkänna att det i alla fall känns bra att veta att du finns tryggt här någorlunda nära.

  2. Föjde din resa med spänning, avund och glädje. Så roligt att du tog steget! Men känns bra att du är på finsk mark igen 🙂

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s